Dagens tanke
Tanken är:
Huvudet står som en kvast ur röven på mig, många tankar på allt som händer men allt som sker, sker kanske allt sker av en anledning.
Försöker bara att inte fundera så mycket på saker som händer utan bara följa med och varken analysera eller tänka.
Saker löser sig och blir bra till slut.
Jag saknar dig mindre och mindre
JAG SAKNAR DIG MINDRE OCH MINDRE
Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt
Oh jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Bättre och sämre
Bättre och sämre
Skrivkramp i ena hjärnhalvan så jag väntar ett dygn och ser om inspirationen har återvänt.
Dagens möte gick iaf bra och det känns bra att vi kan umgås och prata allmänt utan att bråka, det är ju så det ska vara?!
Tror faktiskt inte ens att han frågade något? Skönt i varje fall och jag mår bra för det och för Stellas skull.
Har lärt mig att passa på att njuta medans det är lugnt och ladda batterierna för att orka med nästa period.
Bara nån dag sedan som jag fick min första panikångestattack (längesen jag hade en dessförinnan) pga hans beetende och hårda, elaka ord så nu ska man inte hoppas på för mycket utan som sagt, jag laddar nu under den bättre perioden.
Ska krypa ner med världens finaste älskling och bara snusa och må bra. Sinnesfrid tror jag att det kallas.
Så kan det vara
Ibland önskar jag att jag var saknad.
Stundvis känns det som att jag gör rätt i att inte höra av mig, borde jag inte bli saknad då?
Nej det är väl inte så och även det stärker det faktum att jag inte behöver höra av mig.
Såg en film ikväll som handlade om hur man lyckas bli dumpad av en kille inom 10 dagar. Vilken baggis! Eller dumpad har jag nog inte blivit i den bemärkelsen, vi blir ju vänner istället. Den enda uttalade relation som jag skaffar mig är VÄNSKAP.
Vet inte hur man gör på nåt annat sätt och lägger väl förmodligen ner funderingar på hur.. Tjänar inget till och jag blir bara förvirrad.
Jag tar det luuuuuugnt och hör inte av mig. Alla nöjda och glada! :-)
Ibland önskar jag bara att jag var saknad...
En försvunnen närhet
EN FÖRSVUNNEN NÄRHET
Hur kan man tro att man ska få nåt utan att ge nåt?
Är kärlekslös nåt för mig?
Är brist på närhet nåt för mig?
Pratade med en kär vän om just denna puck i torsdags och konstaterade båda två att det som en gång funnits kommer nog inte åter. Den närheten vi hade under vår korta period kommer inte igen, varken för oss två tillsammans eller med en ny för oss respektive. Med denna människa var det en intensiv närhet, nästan så vi blev en.
Vi blev en och samma individ tillsammans som framkallade känslan av att vi aldrig kommer ta oss loss från varandra. En känsla som blev ett beroende och inte nyttigt alls.. Ett beroende som vände hela min syn på närhet. Att hålla en hand som kändes gjuten i min.
En kram som kändes enda in i ryggraden, nästan som en stöt genom kroppen och som gjorde att vi kom ännu närmare varandra.
För mig har känslan för närhet förändrats och jag vill ha den igen..
Jag vill ha den lika intensiv och energisk som då.
Med starka armar få en intensiv omfamning som gör att jag känner att allt kommer att lösa sig.
Denna människa framkallade saker hos mig som jag inte trodde att jag hade varken tålamod eller lust till. Att bara känna han nära kändes bra.
Synd att VI tillsammans inte hade dom där andra bitarna som får allt att fungera.... eller ett löfte som stod i vägen... eller andra faktorer.
Är både glad och ledsen över att få erfarit denna känsla.. nu vet jag... tyvärr.
Är glad över att fortfarande ha han i mitt liv men är ledsen över att jag inte kommer finna detta igen. Inte finna den där personen som har hela paketet, närheten och alla andra bitar.
Man kan inte få allt antar jag... men vem vet, jag kanske hittar den där "perfekta" människa som har andra saker som uppväger!
Skriver utifrån vad jag saknar nu och nu är det just en närhet, två människor emellan, som jag känner att jag suktar efter. Inte sex, det skall inte blandas ihop, det jag menar är nåt helt annat. Sex kan man ha med vem som helst (rent teoretiskt), det här är nåt annat och man ska vara lycklig om man har fått uppleva det i alla fall en gång i sitt liv.
Olika människor framkallar olika känslor och ger en lärdom för det kommande.
Så tack du fina för att du har lärt mig att uppskatta närhet igen.
Nu hoppas jag bara på att vi kommer att bli lycklig med våra nästa som förhoppningsvis ger oss mer än vad vi gav varandra, som ger oss dom saknade bitarna och vi blir hela.
Dom som får oss på kroken kan skatta sig lycklig eller hur? ;-)
Tunggung
TUNGGUNG
Ett första steg är ett erkännande eller hur?
Ett första steg är att kunna stå för sina fel och brister men sen då?
Varför tar helt plösligt kartan slut och man står rådavill?
Har haft tunga prat nu i några dagar som säkert nånstans är nödvändiga men ack så tunga som sagt. Har känt mig dum och naiv. Även känslan av maktlöshet har infunnit sig stundvis. Ja kanske ett litet hopp om lycka också men det känns däremot så avlägset. Givetvis måste man vandra en viss stig och klättra över hinder för att komma dit där det är värt att kallas äkta lycka men... ja men.. hur vet man att man är där?!
Ett första steg är ett erkännande eller hur?
Ett första steg är att kunna stå för sina fel och brister men sen då?
Varför tar helt plösligt kartan slut och man står rådavill?
Har haft tunga prat nu i några dagar som säkert nånstans är nödvändiga men ack så tunga som sagt. Har känt mig dum och naiv. Även känslan av maktlöshet har infunnit sig stundvis. Ja kanske ett litet hopp om lycka också men det känns däremot så avlägset. Givetvis måste man vandra en viss stig och klättra över hinder för att komma dit där det är värt att kallas äkta lycka men... ja men.. hur vet man att man är där?!
Hur vet man att det är på riktigt och att detta är det som är det bästa för mig?
Inte vad andra anser utan vad är bäst för mig?
Lätt att glömma bort sig själv i dagens snurr, man ska vara den perfekta föräldern, bästaste vännen som alltid finns där, en charmig liten snärta när man försöker skaffa sig ett uns av kärlek, ett smart ex som väljer sina strider för att i samma veva vara den perfekta föräldern osv.
Mitt i allt som förväntas av andra har jag själv dom största förväntningarna på mig själv. Jag vill att jag ska lyckas och jag vill att jag ska vara bra, om inte snudd på bäst.
Inte bättre än andra men bäst på mitt sätt.
Sen vill jag vara ödmjuk men inte för blödig.
Jag vill vara rak och ärlig men inte okänslig.
Jag vill vara kärleksfull men inte krävande.
Jag vill ha en stor självinsikt men inte så pass att jag inte är mottaglig för andras syn på mig.
Jag vill vara hjälpsam men inte så att jag glömmer bort mig själv och hjälper andra som ett försvar.
Inte vad andra anser utan vad är bäst för mig?
Lätt att glömma bort sig själv i dagens snurr, man ska vara den perfekta föräldern, bästaste vännen som alltid finns där, en charmig liten snärta när man försöker skaffa sig ett uns av kärlek, ett smart ex som väljer sina strider för att i samma veva vara den perfekta föräldern osv.
Mitt i allt som förväntas av andra har jag själv dom största förväntningarna på mig själv. Jag vill att jag ska lyckas och jag vill att jag ska vara bra, om inte snudd på bäst.
Inte bättre än andra men bäst på mitt sätt.
Sen vill jag vara ödmjuk men inte för blödig.
Jag vill vara rak och ärlig men inte okänslig.
Jag vill vara kärleksfull men inte krävande.
Jag vill ha en stor självinsikt men inte så pass att jag inte är mottaglig för andras syn på mig.
Jag vill vara hjälpsam men inte så att jag glömmer bort mig själv och hjälper andra som ett försvar.
Si så där
Ska sätta mig ner och sammanfatta 2011 nånting inom en snar framtid men inte nu och säkert inte imorron heller.. Känner mig stark och stabil just nu och därför färre inlägg i bloggen. Borde kunna skriva när jag mår bra oxå men inte lika inspirerande?
Ska köpa mig en ask kolkritor och måla mig nånting istället. Kanske en bild sen?
Mycket bra film som fick avrunda en toppenfton i goda vänners sällskap.
Ska köpa mig en ask kolkritor och måla mig nånting istället. Kanske en bild sen?
Mycket bra film som fick avrunda en toppenfton i goda vänners sällskap.
Dejtingfacit
Här rullar livet på i sin vanliga takt. Många funderingar passerar och jag skulle vilja ha ett facit.
Ett facit på mitt liv om jag fick välja men det får man sällan så jag önskar snarare ett dejtingfacit.
Att det ska vara så svårt att dejta. Hur ska man känna? När ska man känna? Vad ska man säga och göra?
Jag är i alla fall en känslomänniska. Ja vi kan ju börja där... Vad tror ni att en känslomänniska gör när ett intresse poppar upp? Jo då börjar hon med att tänka efter, analysera och KÄNNA efter!
Steg ett är att tänka, är det en bra kille? Är han fysiskt attraktiv?
Steg två är analysera.. i stil med.. "även om han verkar vara en bra kille - ÄR han verkligen en bra kille? Spelar han bra eller är det jag som väljer att se enbart det bra eftersom vi har ju roligt tillsammans, ja att ha roligt är ju viktigt - men vad händer när det roliga tar slut? Vad har vi då? Skulle jag kunna se mig en framtid med denna man? (där kommer även planeringshjärnan in) hur skulle vi bo om det var vi? Kommer han fria så jag hinner gifta mig innan 30? (idiotiskt åldersmål för övrigt..)
Men sen.. för att inte tala om hur sms och annat skriftligt ställer till det.. undra hur han menade när han skrev så? Undra hur han tänkte när jag svarade så? Undra om han tycker att jag stör nu när jag skickar ett sms?
Redan vid steg 2 var jag fel ute. Som känslomänniska är det svårt att dejta.
(här kommer analyseringar in igen - det kanske är som så att du inte vill ha MIN hjälp? Att du föredrog om jag bara glömde dig och vi inte hördes mer?)
Vill inte fastna så här och inte när det är så invecklat... men hjärta och hjärna är svår att styra över.
Även fast du är trög och trött och gammal så gillar jag dig ändå. För sån är jag, jag väljer att se individen bakom allt.
Ett facit på mitt liv om jag fick välja men det får man sällan så jag önskar snarare ett dejtingfacit.
Att det ska vara så svårt att dejta. Hur ska man känna? När ska man känna? Vad ska man säga och göra?
Jag är i alla fall en känslomänniska. Ja vi kan ju börja där... Vad tror ni att en känslomänniska gör när ett intresse poppar upp? Jo då börjar hon med att tänka efter, analysera och KÄNNA efter!
Steg ett är att tänka, är det en bra kille? Är han fysiskt attraktiv?
Steg två är analysera.. i stil med.. "även om han verkar vara en bra kille - ÄR han verkligen en bra kille? Spelar han bra eller är det jag som väljer att se enbart det bra eftersom vi har ju roligt tillsammans, ja att ha roligt är ju viktigt - men vad händer när det roliga tar slut? Vad har vi då? Skulle jag kunna se mig en framtid med denna man? (där kommer även planeringshjärnan in) hur skulle vi bo om det var vi? Kommer han fria så jag hinner gifta mig innan 30? (idiotiskt åldersmål för övrigt..)
Men sen.. för att inte tala om hur sms och annat skriftligt ställer till det.. undra hur han menade när han skrev så? Undra hur han tänkte när jag svarade så? Undra om han tycker att jag stör nu när jag skickar ett sms?
Ja som ni kanske förstår så är dessa analyseringar bara en bråkdel av vad jag tänker i denna fas... herregud om det fanns ett räkneverk i skallen på mig under dessa stunder....
Den sista är den värsta.. då kommer känslan in, den där som gör att livet och vardagen liksom får en guldkant och telefonen börjar följa med på varje steg för gud nåde om man skulle missa ett sms.. känslan i mage som spritter när man träffas och den hamnar i konflikt med förståndet. Förståndet som säger, ta det lugnt och tänk efter. Ja just det förståndet försvinner fläckvis och man vill inget annat än att bara ligga tätt intill och känna sig nära. Redan vid steg 2 var jag fel ute. Som känslomänniska är det svårt att dejta.
Har rent mentalt fastnat för en människa nu men försöker verkligen att omvända den tanken. Känns som kalla handen och jag ska prova vara förstående.. ja jag har förståelse för andra människors liv och medföljande problem men kan inte jag vara den som uppväger det jobbiga och tråkiga i livet? Jag är ju en grym tjej när det kommer till att pigga upp och få andra att skratta. Varför inte nyttja det, varför stänga in sig och anse att ensam är stark? Klart att ensam är stark men ibland kanske det kan vara trevligt att få dela sin skit med nån och inte alltid tampas själv??
Vi människor är ju skapt för att vara i flock, när blev det skamligt och fel att fråga om hjälp?(här kommer analyseringar in igen - det kanske är som så att du inte vill ha MIN hjälp? Att du föredrog om jag bara glömde dig och vi inte hördes mer?)
Vill inte fastna så här och inte när det är så invecklat... men hjärta och hjärna är svår att styra över.
Även fast du är trög och trött och gammal så gillar jag dig ändå. För sån är jag, jag väljer att se individen bakom allt.
Svartskalle
Ny färg på skallen, im back!
Yummie!
Gårdagens bak.
Jul och trevligt pling i luren.
Har en dålig julinspiration som så många andra. Tog mig i kragen och fixade här hemma, bakade och stod i. Stella som gillar jul ska ha allt som hör till anser jag och där tummar jag inte en millimeter.
Var ju faktiskt lite roligt när jag väl kom igång och fick en hel del gjort.
Lägger ut bilder imorron, orkar inte ta kort nu.
Finalen på kvällen stod min goda vän för. Ett sånt trevligt samtal och gud vad jag saknar honom.. Mr dansband är och kommer för alltid att vara i mitt hjärta. Tack för att du hörde av dig fina du! Nu får det bli skärpning på kontakten, får inte gå så här långt emellan.
Var ju faktiskt lite roligt när jag väl kom igång och fick en hel del gjort.
Lägger ut bilder imorron, orkar inte ta kort nu.
Finalen på kvällen stod min goda vän för. Ett sånt trevligt samtal och gud vad jag saknar honom.. Mr dansband är och kommer för alltid att vara i mitt hjärta. Tack för att du hörde av dig fina du! Nu får det bli skärpning på kontakten, får inte gå så här långt emellan.
Mitt stjärnfall
Hittade en gammal bild på världens finaste.
Älskar så det gör ont!
Älskar så det gör ont!
Äckligt ärligt inlägg - jaja, självinsikt ska väl vara bra?
Första tanken:
...Skulle nog inte vara så saknad om jag sa hej då nu.. Kanske vore läge? Vill jag det? Är jag känslig nu? Ja kanske är bäst så.. Innan jag halkar djupare menar jag.
Jobbar inte för nåt där jag känner brist på gensvar, svårare än så är det inte. (tänkt i bitter ton såklart)
Tänker inte gå in med hjärta och själ i nåt som inte är på riktigt, för mån om mig själv för det. (ganska bitter här med)
Andra tanken 18 sekunder efter första:
(Mjuknar lite)... Mån om mig själv ja...? Men är jag inte mest..... få se nu...... rädd? Jag skyller alltid på en sak när nån kommer för nära - "jag gillar mig själv för mycket för att gå in i det här!" Ja okej, jag är rädd för att bli sviken. Men sen då? Sen sitter jag själv med en massa manliga vänner och önskar att jag hade en Bästa vän som skulle älska mig som hans flickvän, jag sitter och är ett grymt stöd för mina vänner när dom skaffar ett riktigt förhållande - ja ni vet den där stöttande Sandra som hellre hjälper än stjälper.
Hellre önskar lycka till, vinkar lite lätt, får stora bamsekramen och vi lovar varandra att höras, "för du vet väl att du är underbar Sandra?!" Ja det gör vi och allt är som vanligt igen. Jag har då hittat en ny vän och jag klarade mig från ett förhållande även den gången. Pjuh!
Pustar ut och tänker att det även denna gång inte blev nåt... jag klarade mig från att bli sårad för jag hann aldrig tillåta mig att känna nåt innan. Känner mig, roande nog, ganska nöjd över mig själv då och tar tillfället i akt och ger mig en klapp på axeln. Det där gjorde du bra, du hann ducka precis i rätt tid Sandra!
Undra vilken man som ska få mig att tänka annorlunda? Ingen är perfekt - inte ens jag.
Letar med ljus och lykta efter tecken på att intresset har svalnat från mannen i frågas sida, då är det liksom mer legalt att stänga av mina egna känslor och anse att loppet är kört. Blir en aningens spydig och hör av mig mer sällan.. inte lika viktig-attityden träder in. Allt för att dom där tecknen som jag tror mig se ska bli mer tydlig och jag ska få rätt.
Då, om nån gång, svalnar intresset och jag får rätt. Därav den nöjda känslan. Uppdraget slutfört!
Mina nära frågar vart tog han vägen och jag säger instinktivt att det kändes inte rätt, jag är nog inte mogen osv. Suck...ja jag vet att ni ser igenom mig och jag ägnar en bra stund till att övertyga er om att det ÄR skönt att vara själv och att det inte var meningen att det skulle bli nåt på riktigt, jag hade inte dom känslorna. Haha! Yeah right! Undra vem jag egentligen försöker övertyga...??
Ja där har ni min sanning. Kliver ett steg till ut ur garderoben... Jobbigt men säkert nödvändigt.
Så du framtida man som kanske läser detta, blir jag snorkig och konstig i början är det för att jag tycker om dig. På riktigt och mer än som en vän... klen tröst i mörkret av mitt letande efter dina brister men en förklaring och det viktigaste, det är inte ditt fel.
...Skulle nog inte vara så saknad om jag sa hej då nu.. Kanske vore läge? Vill jag det? Är jag känslig nu? Ja kanske är bäst så.. Innan jag halkar djupare menar jag.
Jobbar inte för nåt där jag känner brist på gensvar, svårare än så är det inte. (tänkt i bitter ton såklart)
Tänker inte gå in med hjärta och själ i nåt som inte är på riktigt, för mån om mig själv för det. (ganska bitter här med)
Andra tanken 18 sekunder efter första:
(Mjuknar lite)... Mån om mig själv ja...? Men är jag inte mest..... få se nu...... rädd? Jag skyller alltid på en sak när nån kommer för nära - "jag gillar mig själv för mycket för att gå in i det här!" Ja okej, jag är rädd för att bli sviken. Men sen då? Sen sitter jag själv med en massa manliga vänner och önskar att jag hade en Bästa vän som skulle älska mig som hans flickvän, jag sitter och är ett grymt stöd för mina vänner när dom skaffar ett riktigt förhållande - ja ni vet den där stöttande Sandra som hellre hjälper än stjälper.
Hellre önskar lycka till, vinkar lite lätt, får stora bamsekramen och vi lovar varandra att höras, "för du vet väl att du är underbar Sandra?!" Ja det gör vi och allt är som vanligt igen. Jag har då hittat en ny vän och jag klarade mig från ett förhållande även den gången. Pjuh!
Pustar ut och tänker att det även denna gång inte blev nåt... jag klarade mig från att bli sårad för jag hann aldrig tillåta mig att känna nåt innan. Känner mig, roande nog, ganska nöjd över mig själv då och tar tillfället i akt och ger mig en klapp på axeln. Det där gjorde du bra, du hann ducka precis i rätt tid Sandra!
Undra vilken man som ska få mig att tänka annorlunda? Ingen är perfekt - inte ens jag.
Letar med ljus och lykta efter tecken på att intresset har svalnat från mannen i frågas sida, då är det liksom mer legalt att stänga av mina egna känslor och anse att loppet är kört. Blir en aningens spydig och hör av mig mer sällan.. inte lika viktig-attityden träder in. Allt för att dom där tecknen som jag tror mig se ska bli mer tydlig och jag ska få rätt.
Då, om nån gång, svalnar intresset och jag får rätt. Därav den nöjda känslan. Uppdraget slutfört!
Mina nära frågar vart tog han vägen och jag säger instinktivt att det kändes inte rätt, jag är nog inte mogen osv. Suck...ja jag vet att ni ser igenom mig och jag ägnar en bra stund till att övertyga er om att det ÄR skönt att vara själv och att det inte var meningen att det skulle bli nåt på riktigt, jag hade inte dom känslorna. Haha! Yeah right! Undra vem jag egentligen försöker övertyga...??
Ja där har ni min sanning. Kliver ett steg till ut ur garderoben... Jobbigt men säkert nödvändigt.
Så du framtida man som kanske läser detta, blir jag snorkig och konstig i början är det för att jag tycker om dig. På riktigt och mer än som en vän... klen tröst i mörkret av mitt letande efter dina brister men en förklaring och det viktigaste, det är inte ditt fel.
Har tomt i huvudet - tankarna nån annanstans
- Fyra frågor om förhållanden
Är du singel? - JaTror du på kärlek vid första ögonkastet?- Nja det beror nog på.. ett starkt intresse kan komma plötsligt men knappast kärlek, det måste nog växa fram.
Hur många har du varit riktigt kär i? - 2
Är du kär just nu? - Hm.. nja men skulle nog kunna bli, har svårt att bli det..
- Frågor om dig själv
Vad har du på dig just nu? - Baggyjeans, linne och en huvtröja
Vilken årstid är bäst? - Trist svar men tycker att alla har sina charm.
Hur ser den perfekta morgonen ut för dig? - Vakna med att bli väckt på nåt mysigt sätt och sen ligga och dra sig obegränsat länge för att sen gå ner och äta en hotellfrukost.
Vad tycker du mest om hos dig själv? - Min humor och min självdistans
Vad är du bra på? - Laga mat, pyssla och inreda.
Vem älskar du mest på denna jorden - Stella
Sover du hellre själv än tillsammans med någon? - Förut var det nog själv men har hunnit ändra mig på den punkten. Nu vill jag sova med nån, helst i skedläge.
- Frågor om din familj
Vem står dig närmast? - Mormor och Morfar
Har du bra kontakt med båda dina föräldrar? - Icke
Vem är farligast i din familj? - Ingen som är uttalat farlig..
Vem är coolast? - Pappas fru
Mest gemensamt med? - Kanske med min morbror.
- Frågor om idag
Vad har du gjort idag? - Städat, jobbat, varit med Stella, pysslat och fixat med granen.
Vad ska du göra ? - Sova, om jag kan vill säga.
Har du gjort något dåligt idag? - Åt stekt mat så magen kommer förmodligen påminna mig om mitt misstag inom en snar framtid.
Vad har du ätit idag ? - Prinskorv och ägg till lunch och några tuggor köttfärsfrestelse till middag.
Har du duschat idag? - Yes
Är du trött nu? - Ja men det förstår inte skallen.
Vad händer i morgon? - Ska hämta Stella och sen får vi besök. Sätta Stella i ett bad och packa ihop saker till dagismåndagen.
ANNAT
Hur mår du just nu? - Mår lite kluvet, är glad men samtidigt bekymmersfull.
Är du hungrig nu? - Inte ett dugg
När stötte nån senast på dig? Hm.. igår.
Vad är klockan nu just nu? - 00:47
Vilka sidor på Internet är du inne på just nu? - Fejjan, Tradera och Vistaprint
TELEFON/MOBIL
Vem ringde dig senast? - FredrikVem ringde du senast? - Jessica
Vem sms:a till dig senast? - Jonas
Vem sms:a du till senast? - Jonas
KÄRLEK
Har du kysst någon idag? - Nej
Har du ett förhållande just nu ? - Nej
Är du romantisk? - Ibland tycker jag själv att jag är det men har nog en held del kvar att lära.
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? - Efter att ha varit singel ett tag.. så - ha ett förhållande
Har du varit tillsammans med två samtidigt? - Nej, vad är det för vits?
Vem sov du senast bredvid? - Stella
Vem sa senast att han/hon tyckte om dig mer än som en vän? - En vän ;-)
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn på armen? - Ja eller inte hela namnet kanske utan bara första bokstaven, eller nåt annat som betyder nåt speciellt för oss som par.
Vad gillar du för stil på tjejen/killen?- Stilen har liten betydelse, jag säger trygg. Då spelar det ingen roll om han har sexiga arbetsbyxor eller en ful basker.
Ljuset
Är det läge för lite ljusning i bloggen tycker ni? Har några glädjeglimtar i min tillvaro jag gärna skulle vilja dela med mig av men eftersom det är en offentlig blogg och det innefattar flera utöver mig själv väljer jag att vänta.
Jag SKA skriva ett inlägg när jag är mer säker på saker och ting. Jag lovar! ;-)
Mycket som står på spel från alla håll och kanter men det kan ju bli bra i slutändan endå!
Jag SKA skriva ett inlägg när jag är mer säker på saker och ting. Jag lovar! ;-)
Mycket som står på spel från alla håll och kanter men det kan ju bli bra i slutändan endå!
